I lördags gav jag mig på en gammal favorit från förr nämligen…
Det visade sig vara enklare sagt än gjort.
I lördags gav jag mig på en gammal favorit från förr nämligen…
Det visade sig vara enklare sagt än gjort.
Fjolårets sista löprunda blev det fantastiska trailspåret vid Smeatorpet i Fritsla.
Löpelden sprider sig så som en löpeld och finns numer även på Instagram som lopelden
Tanken är att posta bilder från stigar och vägar när jag är ute och sprufsar runt i vår vackra natur.
/Löpelden
Sprang en lite längre runda, en halvmara, i helgen och då slog det mig hur vissa kilometrar är rarare än andra.
Med det lite ålderdomliga uttrycket “rar” avser jag sällsynt eller ovanlig. I detta fallet kan man även se det som dyrköpt.
Vad menar jag då?
Idag blev det ett lunchpass på den gula slingan vid Finnebostugan.
Upptäckte att det fanns inte mindre än fyra rundor i Roasjö när jag slösurfade tänkbara löprundor inom en radie från hemmet för ett tag sedan. Här är en kort summering av mina intryck från vilodagspromenad på den Röda Tian.
Kroppen kändes bra, löpsuget fanns på plats och äventyrslusten trängde på så jag planerade en rutt från Hyssa till Örby i Komoot och gav mig ut på ett litet äventyrspass.
Har alltid irriterat mig över skvalpet när jag springer med en halvfull vattenblåsa i ryggsäcken men äntligen har jag hittat en lösning.
Oj vad tiden går. Har tänkt att skriva några inlägg men det har varit bråda dagar långt från tangentbordet så det har inte blivit något på 20 dagar. Skamligt.
Hur som helst fick jag en fin liten runda på Onsala i lördags.
Hade tänkt att vila även denna andra dag efter halvmaran men löpelden blossade upp så det blev en kort runda på lunchen.
Idag satte jag fyr på löpelden med en halvmara från Svenljunga med vändpunkt vid Sexdrega kyrka.
Igår sprang/joggade/lufsade frugan och jag ett av de bästa löpspåren i bygden om man gillar fina skogsstigar och en lagom dos backar, nämligen IFK Örbys Gröna motionsspår.
Det behövdes två vilodagar efter vedermödorna runt Mjögasjön men idag blev det äntligen en liten återhämtningsrunda på Navåsen.
En av mina favoritrundor är stigen runt Mjögasjön som ligger mellan Kinna och Rydal. Det är också en av de mest tekniskt krävande rundorna i byggden. Rötter och sten och ännu mer rötter gör att man får ha fullt fokus på var fötterna ska placeras hela tiden.
Igår tog jag en vilodag. Det är tråkigt men nödvändigt för att kroppen ska hinna återhämta sig.
Stigar är så vanliga att man lätt glömmer bort hur fantastiskt det är att vi har fri tillgång till dem.
Det är när vägsträckor som denna
Update your browser to view this website correctly. Update my browser now