I lördags gav jag mig på en gammal favorit från förr nämligen…
Det visade sig vara enklare sagt än gjort.
Fick skjuts till starten vid Kindahus i Östra Frölunda på morgonkvisten. Vädret var glåmigt och grått och skulle så vara hela dagen. När jag såg den nedgångna informationsskylten slog mig tanken att leden kanske kan vara bristfälligt markerad.
Den tanken var sann. Det var som att någon satan hade plockat bort alla viktiga skyltar och markeringar och bara lämnat kvar några enstaka här och där.
Som tur var hade jag tagit med mig ett par bilder på rutten som jag hittade på Internet. De tillsammans med GPS i telefon samt mina minnen sen jag sprang den 2009 fick hjälpa mig navigera.
Minnet hjälpte mig till den första riktiga skylten som dök upp efter nästan fyra kilometer. Mossbeläggningen gjorde mig mer övertygad om att denna tur inte skulle bli helt enligt plan.
Färden gick vidare över stockar
och stenar tills stigen var helt borta.
Dock dök det upp en liten prickad markering när jag zoomade in GPS riktigt djupt så jag fick nån riktlinje att gå efter. I brist på verklig stig följde jag den virtuella så gott det gick. Det blev mossigt och blött men så småningom fick jag fast mark under fötterna.
Det dröjde dock inte länge innan samma sake hände igen. Stigen borta, jag i en mosse, följa den virtuella stigen. Bah!
Efter sju svåra år kom jag dock fram till RV 154 och Gräne Gruva där jag välkomnades av gruvtrollet.
Fortfarande väldigt dåligt markerat men lyckades hyffsat följa rutten. Passerade ett par backar jag kom ihåg sen förra gången jag sprang här.
och
Lyckades så småningom ta mig fram till vattenflaskan vi lämnade på vägen till starten. Där visade GPSen 21 km och jag kände att det trots allt fanns en möjlighet att jag kunde ta mig till mål.
Den sista dryga hälften som var kvar var något bättre markerad men saknade så klart vitala pilar så det blev lite irrande och felspring.
Passerade både kor
och
och den lilla mysiga Hålsjön på vägen mot målet.
Sista milen var ond i kroppen. Men jag puttrade på sakterliga och strax efter marathondistansen vid Hanatorps Camping vek jag av leden och tog mig hemåt på stöppliga ben.
Lycklig och nöjd med dagens prestation kollapsade jag på altanen hemma.
/Löpelden